Det är en mycket lycklig Angelica som skriver idag=) Så lycklig så jag har tårar i ögonen i skrivande stund=)

Världens vackraste flickbebis ligger bredvid mig i sin bebissäng här på BB på Huddinge sjukhus. Hon heter Elicia, och föddes den 15 Augusti kl 06:10.

Fredagen den 14 Augusti, satt jag framför laptopen hemma i Hallunda och spelade betapet med Liz och Mine, värkarna kom var 10:de minut, men jag tänkte att det var falsk alarm eftersom jag hade haft värkar i nästa 2 dygn innan. Värkarna kom allt tätare, och vid 23:45 kom värkarna var tredje minut, och var väldigt intensiva. Så vi bestämde oss för att åka in till förlossningen, där blev jag kopplad till en CTG kurva som kontrollerar barnets hjärtslag och mina värkar. Jag låg i den ca 1 timme, med väldigt täta värkar, och jag mådde fruktansvärt dåligt för det gjorde så himla ont... Sedan kom en barnmorska och undersökte mig, jag blev överlycklig och lättad när hon berättade att jag var öppen 7-8 cm... Jag fick sjukhuskläder, och dem tog mig och Indo till en förlossningssal, då var klockan ca 02:30-03:00 (jag hade egentligen ingen koll). Där låg jag å hyperventilerade när värkarna kom och njöt när dem försvann... Ibland hann jag inte njuta så mycket då värkarna blev allt mer intensiva och täta. En barnmorska visade mig lustgase, men jag kände inte alls för den... kan inte riktigt förklara varför..den såg läskig ut, luktade illa och jag var rädd att jag skulle börja må illa av den..till slut tog jag den ändå, för jag stod inte ut med dessa värkar! Om den hjälpte? Nja.. kan jag väl inte direkt påstå.. den kanske hjälpte i  2 sekunder av 30... Blev jag fnittrig? Nope, jag hade för ont och var för trött... hade inte sovit på länge då...
Värkarna övergick i krystningsvärkar, då slog det mig... Här ligger jag, helt utan bedövning, och ska klämma ut en bebis, jag kände mig supercool och tänkte "det här ska jag fixa!!" samtidigt som jag kände hur ont det gjorde. Jag krystade, och krystade... inte mycket hände, jag kände att mina krafter försvann... men dem kom tillbaka...dem försvann och kom tillbaka...Motivation. The magic word. Motivation... Helt plötsligt  märkte jag att de inte längre var 2  barnmorskor i rummet, det var typ 4-5 st barnmorskor och en barnläkare, mitt hjärta slog snabbt.. Vad är det som händer?? Ena barnmorskan sa "bebisen har det lite jobbigt nu, så vi ska använda oss av en sugklocka".. jag började snyfta högt, samlade krafter, och började krysta igen efter dem satt ditt sugklockan.... Dem tod nu lustgasen ifrån mig, den behövdes inte mer, det var okej för mig, den hade ändå inte hjälpt ett skit... Jag sjönk in i mig själv flera gånger under förlossningen, hörde bara mina egna tankar, allt annat prat i rummet var bara som...svårt att beskriva, det var bara ljud.

-Angelica, nu vill jag att du tar ett djupt andetag, stäng munnen, skrik inte, tryck bara allt vad du har!
-MmmmmmmmmaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaHHHHHHHHHHHHHHHHH!!
-En gång till, andas in och tryck tryck tryck!!

Jag är nu expert på att trycka=) haha

Helt plötsligt känner jag den värsta smärtan jag någonsin varit med om! Hon har påväg ut, jag sprack och det sved i hela mig.

-jag orkar inte mer!!!!!!!!!! Jag orkar inte!!! AAAAAAAHHHHHHHHHHHH!!!!!!!
-Jo du orkar, djupa andetag

Jag tog ett nytt andetag, tryckte allt vad jag hade. Tre sekunder senare låg hon på mitt bröst, och en lyckorus spreds i hela min kropp, jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, alla dem känslorna går bara inte att förklara, man måste uppleva det. All smärta var bortglömd, det var såå värt det! Jag hade ju världens vackraste bebis på mitt bröst nu!
Nu minns inte jag om Indo fick ta henne när jag krystade ut moderkakan... Men jag tror det.
Sen fick Indo klippa navelsträngen=) Sen blev jag sydd, det var lite obehagligt, när jag tänker på de nu såhär i efterhand. Det är det som gör ont nu också, men det går nog över snart=) Stygnen försvinner av sig självt.

Den 15 Augusti är den lyckligaste dagen i hela mitt liv.

Elicia, välkommen till världen.

Mamma och Pappa älskar dig mest av allt i heeeela hela hela världen!
Nu får jag tårar i ögonen=)

Bilder på prinsessan kommer upp inom kort=)

Tack för alla fina kommentarer och hälsningar som jag fått i bloggen och på Facebook!!

Elicia är 52 cm lång och väger 3665 gram=) Och hon har jättemysiga lena kinder och massa hår på huvudet=)